Usch va jag avskyr att inte ha kontroll över mitt liv. Går en sak snett så tycks jag tappa all mina trådar som jag håller i för att få mitt liv att fungera.
Då får jag panik och gråter istället för att tänka, istället för att ta tag i problemet och lösa det gömmer jag mig. På så sätt kan jag få ett till synes väldigt litet problem, att växa och bli ett riktigt stort problem.
Kan tyckas vara ett dålig strategi när det gäller att få ordning på sitt kaotiska liv, men det är så det alltid har varit och det är svårt att bryta gammla mönster. Att jag sen känner mig ganska bekväm och hemmastadd i känslan av att hela mitt liv är ett kaos är ju oerhört dumt, och det gör ju situationen helt klart knivigare att komma ur.
Det är inget ovant för mig att jämt behöva ha ont i magen pga oro och panik över morgondagen.
Det är helt ologiskt och det tar emot att säga, att jag ibland dock inte ofta senaste tiden, mår bra av att må dåligt. Och det är en konst som jag lärt mig behärska väldigt bra.
Det är nästan så att det finns en rädsla för att må bra. Kanske att jag till och med på nått konstigt vis tycker att jag borde må dåligt, just bara för att jag har satt mig i situationen själv.

Kanske är det för att jag tror att jag trivs i kaoset, som jag släpper trådarna .. .