"Att välja så att ens liv går åt helvete.
Varför väljer man ibland att inte ta tag i sitt liv, utan att bara sitta, och titta, glo.
Att inte bara göra.
Sitta och inte tänka eller sitta och tänka för mycket.
Vad ska man välja?
När det egentligen inte är så speciellt jobbigt alls, att göra det där man ska, borde, måste. Bara man bara gör det.
Så fort man börjar, så är det plötsligt inte lika läskigt, jobbigt som det kan verka när man står på andra sidan och glor och velar.
Varför inte bara sluta vela, sluta lida så jävla mycket. Man behöver ju inte plåga sig själv hela tiden. Man behöver inte göra allt det man inte ska, och inget som man ska.
Men även fast man vet allt detta, man vet att det inte är så man ska leva, så hamnar man, jag, ändå alltid där. I konsikvensen av mitt eget felaktiga, dåliga, fega beslut. Å där känner jag igen mig, nästan som hemma. Jag känner det på mig så fort jag kommer dit, att jag har gjort det igen. Att jag ännu en gång har fallit offer för min egen dåliga karaktär."
Jag har defenitivt fallit offer för min egen dåliga karaktär!!!
0