...och jag kan inte sova. (Jag kan inte sova för jag sitter vid datorn haha.)
Så undrade hur länge sen det var jag skrev här senast.
Det visade sig att det var 30:e nov kl 10 på förmiddan. Dvs jag va på kursen och hade rast. Jag minns att jag va nästan euforisk när jag skrev inlägget. Det hade hänt så mycket, jag va spattigare än en femåring.
Det hade börjat en ny på kursen. Jag förstod mig inte på honom. Visste inte om jag skulle sätta upp garden, visa mig som onåbar och "tuff". Eller om jag kunde vara mig själv, med risken att bli dissad. Lättare att dissa än bli dissad. Tankarna surrade runt som alkoholiserade bin i huvet på mig.

"...eller kan det vara så enkelt att det bara är att ge efter för en gångs skull. Bara sitta och låta saker och ting vara, och låta allt falla på plats av sig själv och inte analysera så jävla mycket."

Jag skrev en massa skumt, de va svårt att få ner tankarna på papper.

"Mitt hjärta slår volter flera gånger per dag. Tänk, om även min saga kanske kunde få ett lyckligt slut trots allt!"

Mitt hjärta slår fortfarande volter. Jag vet inte om sagan slutar lyckligt än, men det ser väldigt lovande ut! *ler*

Om jag va engelsktalande hade jag sagt: Fan va ostigt!!!!

♥ J